Hitta hit
Skärgårdsbåt
Waxholmsbolagets fartyg mot Ljusterö avgår från Strömkajen utanför Grand Hotel i Stockholm. Färden tar från 1,5 till 2,45 timmar beroende på vart på ön man ska; båtarna anlöper flera olika bryggor på Ljusterö. Samtliga fartyg mot Ljusterö från Stockholm passerar Vaxholm på vägen.
Buss
SL-buss 626 från Danderyd eller Åkersberga.
Bil, cykel etc. + färja
Kör väg 276 som går mellan Åkersberga och Norrtälje till Östanå och ta bilfärjan där. Ljusteröledens längd är 1 100 meter och överfartstiden är sju minuter.
Sevärdheter
Fakta
Ljusterö är den största ön i Stockholms skärgård som saknar broförbindelse med fastlandet.
Landareal: 6 205 ha
Folkmängd 2007, enligt Wikipedia:
- Permanent: 1 591
- Sommar: 30 000 ca
Namnet Ljusterö
I boken Ortnamn i Stockholms skärgård av Nils-Gustaf Stahre (2011) lägger författaren fram flera teorier om namnets ursprung.
Ljusterö nämns redan 1322 som Sudhralyustra i betydelsen ’södra ljuster’. Enligt en teori syftar namnet på att Ljusterös två sydligaste spetsiga uddar liknar formen av ett ljusters spetsar med hullingar. Förklaringen är dock omtvistad. På 1300-talet fanns inte så noggrant uppmätta kartor som krävs för att man ska se likheten med ett ljusters form. Ljuster var förr i tiden ett vanligt fångstredskap för fisk, speciellt för ål, vilket ligger närmare till hands som förklaring till namnet.
Enligt en annan teori är namnet helt enkelt en avledning till adjektivet ljus. I så fall betyder Ljusterö ’den ljusa ön’.
Ljusterös historia
Det fanns en fast befolkning på Ljusterö redan under vendeltiden (cirka 550 e.kr.) De äldsta fynden är från byn Bolby. Skattebönderna var hemmansägare och ägde jord, och måste betala skatt (ränta) till kronan. Kronobönderna hade ingen rätt till sin jord, men betalade arrende eller avrad (den årliga avgift som landbon såsom brukare av jorden hade att betala till jordägaren. ne.se) till kronan. Torpare var fattiga och hade en enkelstuga eller backstuga på en mindre lott, oftast avstyckad från en frälsegård, och var inte självbärande men var skattebelagd, och förutsatte arbete vid modergården. Lönen utbetalades in natura.
I 1500-talets jordeböcker nämns alla byplatser på ön. År 1535 omtalas 28 skattebönder på Ljusterö, (18 på Norra och 10 på Södra), under de nästa 40 åren tillkom bara två gårdar, men mellan år 1632 och år 1719 fördubblades gårdarna, till cirka 100.
Under 1700-talet såg kartan över bebyggelse nästan ut som dagens, och enligt Bertil Hedenstierna hade hela Stockholms skärgård år 1719 en befolkning på 2 800 personer, varav cirka 700 personer bodde på Ljusterö. Runt 400 av dem kan identifieras till namn, framför allt i mantalslängder.
Den uppodlade marken hade ökat till cirka 250 hektar och de största odlingarna fanns i Bolby, Gärdsvik och Mellansjö. Slog skördarna fel kunde man få stöd, och år 1719 fick flera bönder råg till utsäde från Stockholms slottsmagasin.
Fiske med not var en stor näring. Stornoten ägdes gemensamt av byn och man hjälptes åt att fiska. Färsk och salt fisk kunde bytas mot spannmål, en tunna saltsill (ca 125 liter) byttes mot två tunnor råg. Man deltog också i det säsongsbundna fisket i ytterskärgården efter torsk och strömming vid Horsten och Grönskär.
Läs mer om Ljusterö
Ljusteröportalen – om samhållsservice, evenemang, företag etc.
